Timna templet

Stefan Green

97-04-25

"Ett evigt ingenmansland" är en passande beskrivning på ett område i Arabah, söder om Döda havet och 30 km norr om Elat. Platsen heter Timna och ligger vid korsvägen mellan två kontinenter (Asien och Afrika), gränsar till tre länder (Israel, Jordanien och Egypten) och är ett centrum för biblisk historia. Området är känt för dess uråldriga gruv­drift (man har hittat 3000 koppargruvor i området) och många bibelforskare menar att det var härifrån som Salomo fick sin koppar, även om det idag inte finns några arkeologiska tecken på en hebreisk närvaro vid den tidpunkten.

          Det finns mycket att nämna om denna ödsliga plats, då den är rik på biblisk historia. I den här artikeln kommer jag att begränsa mig till den tidsperiod då egyptierna bröt koppar, närmare bestämt Raamse epoken. Från sen bronsålder till tidig järnålder (1400-1200 f Kr) var Timna ockuperat av det faraoniska Egypten. Exploateringen av området skedde bl.a. med hjälp av de lokala stammarna som bestod av Midja­niterna och Amalekiterna. De flesta arkeologer och teologer tror att hebreerna var slavar i Egypten under den här per­ioden. Därför kan man antaga att även hebreer bröt koppar åt egyptierna i Timna. Detta antagande har ett viktigt histo­riskt värde för den tidiga bibliska texten.

          Under en noggrann översikt av Timnadalen 1966 lade man märke till en svag kontur av en mur som tillhörde en kon­struktion, byggd mot vad man idag populärt kallar Salomos pelare. Dessa enorma pelare, vackert formerade av långvarig erosion, ligger i den sydvästra delen av Timna, nästan i centrum av den antika gruvdriften. Byggnaden, som man hittade vid dessa pelare, visade sig ursprungligen vara ett Egyptiskt tempel där man tillbad den egyptiska gudinnan Hathor. Att man fann ett Egyptiskt tempel i Timna, där man tillbad Hathor, är egentligen inte så konstigt då Hathor bland annat var gruvdriftens gudinna. Ett annat intressant karaktärsdrag hos denna gudinna är att hon var en ko. Med hänsyn till den förmodade närvaron av hebreiska slavar under den där tiden vittnar detta om en koppling mellan Timna och 2 Moseboken.

          I 2 Mos 32:2-4 lägger vi märke till att det hebreiska folket hade kunskap om att gjuta och forma en kalv utav guld (vilket kräver en ugn). Om man läser texten så framstår Aron som en erfaren yrkesman i det här avseendet. Varifrån fick dom denna kunskap om inte från Timna då de som slavar bröt koppar åt Farao och smälte ner metallen för att skilja kopparen från stenen. Man kan än idag se tusenåriga gamla ugnar i Timna, vilket ger en förunderlig känsla av att vara tillbaks på den tiden då hebreerna slavade under out­härdliga omständigheter.

          Denna koppling mellan Timna och 2 Moseboken kan också förklara varför det var så lätt för det hebreiska folket att plötsligt börja dyrka en guldkalv istället för Jahve. Man kan förundra sig över just detta fenomenet då Jahve tidigare hade gjort oerhörda under inför hebreernas åsyn och frigjort dem från det egyptiska oket. Gud hade gjort det solklart för hebreerna vem Han var, ändå var folket redo att dyrka en guldkalv och proklamera: "Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig ut ur Egyptens land" (32:4). Denna händelse är dock inte så underlig då guldkalven kanske istället var en guldko, den gyllene Hathor. I själva verket var det mycket naturligt för Israel att gå tillbaka till denna avgud och proklamera den som deras gud då de, i Egypten, hade tjänat under den i flera hundra år.

          En anledning till att det är en "guldkalv ", som nämns i de äldsta texterna vi har idag, kan bero på att de som kopierade texterna ändrade grundtexten här för att undvika ett upprepande av det avfall som förekom i 2 Mos 32, efter­som det var naturligt för Israel att tillbe en gud som dom hade levt under en längre tid. Den liberala uppfatt­ningen angående de fem Moseböckerna är att de inte är äldre än det Babyloniska fångenskapet på 500-talet före Kristus. Timna är ett vittnesbörd om att de bibliska texterna är mycket äldre än så.

          En tid efter det att de egyptiska aktiviteterna hade upphört i Timna (ca 1250 f Kr) återvände den lokala be­folkning för ytterligare en period. Dessa människor måste ha varit midjaniterna eftersom det Egyptiska templet vid Salomos pelare blev omgjort till en midjanitisk helgedom. Midja­niterna hade vägrat acceptera den Egyptiska Hathor och hade därför rensat templet från dess avguderi genom att helt enkelt slänga ut de Egyptiska inventarierna, inklusive Hathor (vilket de förstörde ansiktet på), och staplat det bakom templet där arkeologerna fann det cirka 3800 år senare. Då vi fortfarande befinner oss på 1200-talet f Kr upptäcker vi här ännu en mycket intressant koppling med de fem Moseböckerna.

          Denna midjanitiska helgedom hade varit täckt av ett tält, eftersom man fann hålen efter tältpinnarna och en mängd röda och gula tyger. En annan upptäckt, vilket får anses vara den mest sensationella, var en kopparorm som troligen till­hörde midjaniterna. Denna kopparorm hittade man i helgedomens allra heligaste del (naos). Den var 12 cm lång med förgyllt huvud och två ögon och med en fint bearbetad kropp. Dessa två upptäckter får oss att tänka på tabernaklet i 2 Mos 25-31 och kopparormen i 4 Mos 21:4-9.

          Det är möjligt att dessa midjaniter var kainéer (en midjanitisk klan eller stam) då de var de traditionella metallarbetarna i området. Moses svärfader Jetro var enligt 2 Mos 2:16-21; 3:1; 18:1 kallad "prästen i Midjan" och "midja­niten" i 4 Mos 10:29, men en "kainéer" i Dom 1:16. Han var alltså en kainéer-midjanit, vars avkomlingar immigrerade till Juda öken, söder om Arad, dvs norr om Timna (Dom 1:6). Här finns ett märkligt sammanband eftersom Jetro var en präst (2 Mos 3:1) och Moses rådgivare (2 Mos 18:13-27).

          De liberala teologerna menar här att tabernaklet i 2 Moseboken och kopparormen i 4 Moseboken visar att den hebre­iska religionen och Gudssynen var starkt påverkad av kainé­erna-midjaniterna. Det är inte svårt att komma fram till den slutsatsen med tanke på Timna Templet och Moses 40 år bland midjaniterna (2 Mos. 2:11-3:3) och Jetro som rådgivare till Mose. Men utifrån Bibeln är det svårt att styrka detta då det inte finns någon antydan i Skriften att Mose var påverkad av Jetro på detta vis. Tvärtom är det tydligt att Mose fick instruktionerna angående tabernaklet och kopparormen direkt från Gud.

          Jetro hörde talas om vad Jahve hade gjort med Israel (2 Mos 18:1). Ryktet gjorde Jetro nyfiken så han besökte Mose, som berättade för honom allt som hade hänt Israel; då står det: "Och Jetro fröjdade sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel... Och Jetro sade: 'Lovad vare Herren, som har räddat er ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, Herren, som har räddat folket undan egyptiernas hand! NU VET JAG ATT HERREN ÄR STÖRRE ÄN ALLA ANDRA GUDAR...'" (vv 9-11). Efter detta frambar Jetro offer åt Jahve och deltog i en helig måltid inför Gud (v 12). Jetro var tydligen starkt imponerad av vad som hade hänt och något nytt uppenbarades för honom, att Jahve var större än alla andra gudar.

          Jetro begav sig tillbaka till sitt land i 2 Mos 18:27, antagligen som en förändrad man. Kort därefter tog Mose emot budorden och föreskrifter från Gud. Men tydligen stannade en av Jetros söner, Hobab, kvar med Mose och Israels folk (4 Mos 10:29-32), då de behövde honom som guide i öknen. Alltså måste Hobab ha varit vittne till allt det som uppenbarades för Mose och Israel, inklusive tabernaklet och kopparormen. Den dag då Hobab kom tillbaka till sitt folk (vilket var hans önskemål enligt v 30) hade han mycket att förtälja, speciellt om Jahves uppenbarelse i tabernaklet och hur Han räddad Israel med en kopparorm.

          Den liberala teorin att den hebreiska tron var starkt påverkad av midjaniterna verkar inte vara en bra lösning på de arkeologiska fynd man har gjort i Timna templet. Det motsatta verkar vara mer riktigt - midjaniterna blev starkt påverkade av den hebreiska tron och när detta folk kom till Timnatrakten, för att återuppta sitt traditionella hantverk (metallarbete), gjorde dom om det Egyptiska templet till en helgedom som var mer passande för en Gud som var större än alla andra gudar. Därför förstörde och slängde man ut Hathor (i enligt med det första och andra budordet, 2 Mos 20:3-4) och byggde ett tabernakel över helgedomen med ett "allra heligaste" där man placerade en kopparorm för att kanske påminna dem om Guds frälsande kraft, dock inte samma orm som omtalas i 4 Moseboken (se 2 Kung 18:4).

          Timna är alltså ett starkt vittnesbörd för Bibelns trovärdighet. De 5 Moseböckerna består inte av myter och muntlig tradition. Timna talar om för oss att de bibliska texterna är äldre än vad vissa vill tro och att dess händel­ser är historiska.

Bibliografi

Rothenberg, Beno; Timna, Valley of the Biblical Copper Mines; London, Great Britain, 1972.

John Bright, A History of Israel, p. 127.

File IV, D1; Timna.txt

International Standard Bible Encyclopedia.

Källa för fortsatt forskning:

Rothenberg, Beno, The egyptian mining temple at Timna, London Institute, 1988 (research in the 4e Arabah 1959-1984; v.1.)