Positiv och negativ helgelse

Stefan Green

1986-08-01

Den här uppsatsen försöker skilja på vad som är kristen helgelse och sekulariserad form av helgelse.

Det finns alltså en slags helgelse i världen, men vad är det som karaktärisera den, och vart leder den?
Är kristna helt befriad från denna "negativa helgelse"?
Detta är några av de frågor som denna uppsats försöker ge svar på.

13 Var därför beredda att bryta upp och håll er vakna.

Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.

14 Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga.

15 Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig.

16 Det står ju skrivit: "Var heliga, ty jag helig."

(1 Pet 1:13-16)

Det grekiska ordet för "helig" i v. 15 och 16 är Hagios, vilket betyder (fundamentalt) "avskild" (bland Grekerna, helgad till gudarna), och därför i Skriften i sin moraliska och andliga betydelse, avskild från synd och därför helgad åt Gud. I Gamla Testamentet (vers 16 är ett citat från 3 Mos 11:45; jfr 19:2) läggs det mycket vikt vid skillnaden mellan det som är heligt och det som är profant. Det heliga får aldrig användas på ett allmänt och vanhelgande sätt. Det som är helgat åt Gud skall endast vara för Hans ändamål – för alltid. De Kristna är alltså uppmanade att vara heliga och tjäna endast Honom. Men att uppnå helgelse är en miss­uppfattad lära som har skapat många problem både inom Guds församling och i samhället. Missförståndet är att man inte har klargjort skillnaden mellan positiv och negativ helgelse.

Helgelse är ett tillstånd, men också en process (en utveckling). I vers 13 kan man iaktta tre steg i detta förlopp. Först måste vi vara "beredda att bryta upp... ." Grundtexten här har ett bildligt uttryck: "Fäst därför upp ert sinnes kläder" (i eng. Bibeln, KJV – "bälte"). Guds ord till Israel i 2 Mos 12, var att de skulle äta påsklammet med sina kläder på och skor på fötterna, färdiga att ögonblickligen börja sin resa till det förlovade landet då signalen var given att evakuera Egypten. På samma sätt menar Petrus. Vi måste bryta ifrån världens påverkan och underkasta vårt hela sinnelag Guds uppenbarad vilja i Jesus Kristus. Paulus säger också i Ef 6:14: "spänn på er sanningen som bälte." Det är viktigt att låta sanningen fästa upp våra sinnes kläder så att våra liv är klädda med Hans helighet.

För det andra måste vi vara vakna. I grundtexten har verbet "vakna" betydelsen att man ska vara "nykter." Vi måste alltså vara vakna och inte vara berusade av denna syndfulla värld. Ef 5:18-20 säger: "Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av anden och tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herren Jesu Kristi namn." Helgelse blir då inte längre något arbetsamt utan frihet och glädje i Herren till Hans ära. Detta tar oss automatiskt till det tredje steget. Vi måste sätta vårt hela och oförändrade hopp på den nåd som vi erhåller när Jesus Kristus kommer att bli uppenbarad i de sista dagarna. Heb 11:1 säger: "Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se." Abraham var en sådan man. Han var lovad det han inte kunde se, men trodde och var därför kallad "allas vår far" för dom som tror (Rom. 4).

Hur kan vi då uppfylla dessa tre steg? Enligt vers 14 skall de Kristna vara lydnadens barn och leva för Gud på samma scen där de en gång misstrodde Hans namn. Detta är exakt vad Paulus försökte förklara i sitt Filipperbrev: "Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning,..." (Fil. 2:12). Att vara lyd­nadens barn är då nyckeln till helgelse. Jacob är på samma våglängd när han påstår att tro utan gärningar är död (Jak 3). Arbetar vi då, som lydnadens barn, på denna helgelse själva? Nej, för Paulus stannar inte vid vers 12, i sitt Filipperbrev, men fortsätter till vers 13 med att säga: "Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte." Det är Gud, som arbetar med kraft och energi i varje troendes hjärta. Hans nåd i våra liv får oss att vara villiga och där med heliga.

De kristna skall alltså leva som lydnadens barn i relation till Gud. Jona gick, om något motsträvigt, till Nineve och predikade omvändelse. Men när Nineve, till Jonas förargelse, ödmjukade sig inför Gud blev han mycket arg. Han hatade människorna i Nineve för vad de hade gjort mot Israels folk och ville inte att Gud skulle förlåta dem för deras synder. Gud visade då varför Han ville förlåta Nineve. Precis som busken, som tjänade Jona och sedan dog på grund av maskar, avföll också Nineve på grund av syndens mask. Jona älskade busken för att den tjänade honom, därför blev han ledsen när den dog. Då förklarade Herren varför Han var ledsen över Nineves bortfall, och ville därför rädda dem ifrån dom och evig förkastelse. Vår lydnad får alltså inte vara styrd av våra egna själviska motiv (som Jonas). Guds medlidande för den förlorade människan borde vara grunden på vilket helgelsen ska vila på. Detta är vad Petrus säger i vers 14. Vi, som lydnadens barn, måste inte vara styrda av de begär som behärskade oss medan vi ännu var okunniga på Kristus.

Nu har vi kommit till stället där vi kan behandla vad positiv helgelse är (1 Pet 1:15, 16). Gud är helt separerad från allt som är ont och allt som är orent både i Honom och i relation till Hans skapelse. Med Hans helighet menas också den absoluta helgelsen i Hans natur. Detta borde vara påtagligt i oss, för Petrus säger i vers 15: "Lev ett allti­genom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig." Detta är inte kläder som man kan ta av och på, men Guds kärlek strålande igenom oss var vi än är.

Det var i skenet av denna helgelse som profeten Jesaja utbrast, "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och (eller "för att") mina ögon hava sett Konungen, Sebaot." (Jes 6:5). Men nu har våra själars försoning blivit ombesörjt, genom Kristi blod på Golgata. Vi kan då likt Petrus i vers 16, för­trösta oss på att det står skrivit: "Var heliga, ty jag är helig." (3 Mos 11:45; Jes. 6:5-7).

Helgelse är ett villkor, för att se Gud (Matt 5:8; Heb 12:14), ett Helige Andens arbete (Rom 8:6, 9) genom Ordets effektivitet (Joh 17:17; 2 Tim 3:16, 17). Med andra ord, vi är inte heliga på grund av oss själva, men heliga för Gud är helig. Om Kristus är i dig, så är Guds rättfärdighet också i dig. Då är det inte din helighet, som är bara för­störd av synd, men Guds helighet som strålar i ditt liv. Detta är vad positiv helgelse är, inte min, men Guds helgelse.

Negativ helgelse däremot är när människan försöker själv skapa sin helighet (eller bli en gud själv). Istället för att säga, "var helig, ty Gud är helig," säger man då, "var helig, ty människan är helig." Ängeln Lucifer försökte men misslyckades (Jes 14:12-15; Hes 28:12-17; Upp 12:4; 19-20); Kain försökte, men misslyckades (1 Mos 4); människan försökte bygga Babels torn men misslyckades (1 Mos. 11:1-9); de skriftlärda och fariséerna försökte vara religiösa, men Jesus anklagade deras hyckleri (Matt. 23:1-36).

Idag är denna negativa helgelse vanligare och starkare än någonsin. Men aldrig har vi sett den misslyckas till den grad som den gör i våra dagar. Sekularistiskt tänkande ("secular humanism") syftar bland annat till att människans problem är samhället, och att samhället måste bli omskapat av människan. Men trots det har ungdomsvåldet och kriminaliteten ökat, drogmissbruket har inte blivit löst, pornografin florerar, krigshotet ökar ständigt, med mera. Det är svårt att förstå att metoder som fri abort och uppluckring av familjeförhållanden kan producera ett bättre samhälle. Nej, allt detta demonstrerar den negativa helgelsens misslyckande! Vi kan inte vara mer än vad vi är i Jesus Kristus. Vi kan inte lova något mer än att vara i centrum av Guds vilja med hjälp av den Helige Andens kraft.

När vi nu lever ett positivt heligt liv, kan förföljelse komma ifrån ett samhälle där man föredrar negativ helgelse (1 Pet 2:13-25). Men ändå måste vi vara lydnadens barn och heliga för Honom. Vi måste alltid komma ihåg att Jesus fick lida för den positiva helgelsens sak, som ger frid, glädje och evigt liv. Negativ helgelse däremot skapar förbannelse (Gal 3:10), slaveri (4:8), lust och synd (5:18-23), och hyckleri (6:13). Det skapar ingen rättfärdighet (2:6), ingen nåd (5:4), och det anstötliga i korset är borta (5:11); medan Guds helighet gör människan till arvtagare enligt löftet (3:29).

Många människor har slagit in på fel väg för att de inte ser fördelarna och nackdelarna. För några är det inte frågan om något missförstånd eller ovetande utan medvetet uppror mot Gud. De är okontrollerat drivna av sina egna själviska begär, likt ett skepp i en storm; då de, som har positiv helgelse i deras liv, kan stiga in i den Helige Andens fullhet.

Bibliografi

Cornish, Paul, The Doctrine of God.

Ironside, H. A., James and Peter.

Richards, Lawrence o., Expository Dictionary of Bible Words.

Vine, Expository Dictionary of New Testament Words.

W. E. Vine, Vine's Expository Dictionary of New Testament Words, sid 566.

Lawrence O. Richards, Expository Dictionary of Bible Words, sid 339.